I taket snurrar fläkten, plastpalmen ligger fälld till marken.

Medelhavsluften står helt stilla i det lilla lilla rummet högst upp i hotellet, utanför bråkar trafikbullret chanslöst mot byggarbetarnas maskiner.

På det gamla bedagade hotellet flagar färgen både här och där, frukosten kan inte mäta sig med Sheratons, men trivsamt god, en del av hissarna är avstängda, det är som sagt en skönhet i förfall som vi återkommer till år från år.

Är vi korkade som inte inser att det finns finare och bättre hotell nere i dalen? Varför envisas vi med att komma tillbaka hit?

Svaret är arbetsglädjen och den servicegrad som vi möter av den glada personalen, ett glatt hej i korridoren, kan jag bära din väska? Vill du ha mjölk i ditt kaffe? En extrahanduk? Vänta här, jag ska hämta en karta! Det är dessa enkla, för oss närvarande frågor och hjälpsamhet som gör att vi känner oss välkomna och sedda på detta vårt skönhetens hotell.

Hemma i Sverige möts jag också ofta av denna bedömning av våra städlejon på de kontorsstädningarna som vi utför. Våra städlejon är fantastiska på att se vad våra kunder behöver, vi får ofta höra detta positiva om oss.

– Hon hälsar alltid så glatt när hon kommer gående med sin städvagn.

– Han frågar alltid om han ska dammtorka extra runt mitt bord.

– Hon stänger alltid hänsynsfullt kontorsdörren när min telefon ringer.

– Han är alltid så glad.

Detta är ingen rocket science utan ren och skär arbetsglädje, det är kul att vara ett lejon.

I taket snurrar fläkten så att vi kan andas normalt.